Nya folkrörelser tar plats
Vid sidan av de etablerade folkrörelserna börjar nya rörelser bli synliga i samhällsutvecklingen. Rörelsen Gatans Röst & Ansikte i Malmö visar på ny identitet och drivkraft för unga i gammalt miljonprogramsområde.
Berhrang Miri är en av initiativtagarna till Rörelsen Gatans Röst & Ansikte (RGRA) i Malmö. Med sina 24 år är han en av de äldsta i en av de allra yngsta folkrörelserna. Behrang är rappare, eldsjäl och folkrörelsekämpe med ett starkt socialt patos. Den bärande idén bakom RGRA är att försöka ge ungdomar en ny, annorlunda plattform. Rörelsen har sitt ursprung i malmöförorten Rosengård, men intresset är stort för spridning till fler städer och förorter.
–Det har blivit mycket negativt runt gatan, att det är farligt där, att det viktiga är att få bort ungdomarna därifrån. Vi vill lyfta fram det positiva med gatan och göra den till en arena att uttrycka sig från, berättar Behrang.
Han konstaterar att det blir ett bakvänt tänk att tro att man lyckats med en förbättring om man fyller fritidsgårdarna och får in unga från gatan.
–Så länge samhället inte lyckas hitta kanaler för röster från de människor som inte syns, så kommer det att resultera i destruktivitet.
Samma bärande idéer
Behrang ser inte RGRA i något motsatsförhållande till de gamla folkrörelserna, tvärtom så berättar han entusiastiskt om bra samarbeten med flera av dem och känner också igen idéarvet.
–Om man tittar tillbaka till början av 1900-talet, när flera av dem bildades, så hade de samma grund som vi har nu – grupper som saknar egen plattform och mötesplatser, vill ha kunskap men saknar bra former, människor som vill bli synliga. Vi är 2008 års svar på vad de gamla rörelserna gjorde för 100 år sedan.
Kunskapsspridning ser Behrang som central. Han menar att kunskap och uttryck är en demokratisk fråga.
–Vi arbetar med det som skolan inte lyckas med att förmedla vidare. All typ av kunskap ska kunna tillhöra alla klasser och grupper i samhället.
Låg självkänsla och utanförskap har också bidragit till att många förortsbor inte sett sina resurser och hittat fram till en identitet att vara stolt över. Behrang ser många exempel på att det håller på att ändras.
–Min familj kom hit som politiska flyktingar, så vi har alltid pratat politik, demokrati och sånt vid middagsbordet, eller var som helst. Men jag kände att det inte var självklart hur jag själv skulle kanalisera det här i Sverige.
Men genom hiphop och det sociala engagemanget som kunde uttryckas genom musiken, hittade Behrang något att bygga vidare på.
–Förortsbor har något värdefullt redan från början. Vi är världsmedborgare från dag ett. Vi lever mitt bland en mängd olika kulturer. Vi har kompetenser som inte andra har och hittar fram till en annan kreativitet.
Det spelar roll att vara där
Idén till RGRA fick Behrang under en resa i Brasilien, där han såg många bra initiativ till att jobba med unga. Han blev så tagen av det, att han för en stund övervägde att försöka engagera sig i den brasilianska ungdomsverksamheten.
–Jag tyckte att de arbetade otroligt bra, med att exempelvis använda sig av hiphop som metod för att nå unga.
Det som gjorde att Behrang ändå valde att jobba hemma i Sverige var framförallt förankringen.
–Sverige är ju ett I-land och har egentligen inte samma typ av dramatiska problem som exempelvis Brasilien. Men det är ju här jag har mitt kontaktnät – det är här jag är förankrad.
Just förankring är helt centralt i RGRA:s synsätt och enligt Behrang en av styrkorna i deras arbetssätt.
–De flesta av oss som jobbar med det här bor i området och känner ungdomarna vi arbetar med. Det är också när förankringen förs på tal som Behrang blir som mest kritisk mot de traditionella organisationerna.
–Problematiken i exempelvis Rosengård och andra förorter är att de lokala eldsjälarna ofta inte får möjlighet att utvecklas. Dessutom kan stora, etablerade organisationer ibland äta upp eldsjälarna och göra idén till sin. Då dör någonting.
Han skulle gärna se att bidragsgivarna gav sig ut i verkligheten för att se vilka människor och organisationer som var lokalt förankrade på riktigt – inte bara på papperet.
På riktigt tar tid
När olika projekt förs på tal, låter Behrang lite uppgiven på rösten. Han säger sig själv inte tro på 3-åriga projekt som är så populära. Många av besvikelserna kommer från de projekt som tagits fram med fel drivkrafter.
–Om man till exempel startar upp ett ungdomsprojekt bara för att dra in pengar och fixa jobb till den egna organisationen, fungerar det inte. Man måste ha rätt drivkrafter, kompetens och förankring för att det ska ha någon chans.
Behrang är inte ensam om uppgivenheten inför alla projekt. Han tycker sig också se den uppfattningen brett spridd bland förortsborna.
–De är trötta på projekt som bara kommer och försvinner. Sånt här tar mycket längre tid om det ska bli på riktigt. Man måste ta det steg för steg. Om man ska bygga ett högt hus som ska stå stabilt, måste man först se till att betongen i våning ett, två och tre är så stark att den kan bära de kommande fem, sex våningarna. Det går inte att börja bygga våning fem på en gång.
Behrang gör en liknelse och lyfter fram den internationella kvinnodagen. Hur lång tid har det inte tagit för att den skulle bli verklighet och har inte också delaktigheten i det arbetet fört Sverige till en långt framskriden position internationellt för jämställdhet och lika villkor?
Det vi skapar tillsammans
Även om RGRA har riktat stort fokus på att göra gatan till en positiv arena och formera den egna rörelsen, så prioriteras både samverkan och samarbete högt. Rörelsen samarbetar idag med en rad olika organisationer, där flera gamla folkrörelser återfinns.
–Ja vi samarbetar med exempelvis både ABF och Folkets Hus. Det känns helt naturligt att samarbeta där vi har gemensamma intressen.
Behrang har nyligen fått frågan om han vill sitta med i styrelsen för Rosengårds Folkets Hus – en av de platser där RGRA är verksamma. Han kommer troligen att säga ja.
På frågan om hur Behrang ser på kopplingen till samlingslokaler, så menar han att det är självklart att ungdomar ska kunna använda bra lokaler och att det blir allra bäst om många aktörer är inblandade.
–Jag tror att de hus och lokaler som lyckas bäst, är de som förstår värdet av att samarbeta med många olika grupper, så att alla typer av människor kan mötas.
Samverkan är det viktigaste - det vi skapar tillsammans, avslutar han.
TEXT: GUNNAR BRÄNSTRÖM
Denna artikel är publicerad på www.samlingslokaler.nu – Vänligen ange källan om du citerar.
© Samlingslokaler.nu